Line åker ambulans del 2
Vilken lördag.......PUH
Jag har precis avslutat en skrivar-race vid datorn och ska börja hjälpa Martin i köket, om en halvtimme kommer middagsgästerna. Då hör vi en duns från övervåningen.
Den dunsen jag varit rädd för att höra ända sedan vi satte in barnens fina våningsängar och insett att inga skydd för stegen i världen kan hindra barnen från att klättra upp där.
Medan vi båda far upp som raketer upp för trappan så hinner vi både två nästan kvävas av rädsla eftersom skriket, som man inväntar efter fallet, inte kommer...
Line satt uppe på Tuvas våningssäng på knä, ramlade ned och landade på ryggen, berättade Tuva som skärrad också satt uppe i sängen.
När vi kom upp för trappan så hade Line rest sig själv och såg ungefär 20 cm kortare ut än vanligt och kunde bara gnäll-gny..
Vi lade henne i vår säng och hon klagade hela tiden på ont i ryggen och huvudet. Samtidigt ville hon bara dra en kudde över huvudet och somna.
När vi ringde efter råd o hjälp så skickade de en ambulans omgående. Eftersom det var svårt att avgöra vad som verkligen hänt med ryggen så blev Line tvungen att ligga stabiliserad, dvs 100% fastspänd med nackkrage och allt. Åhh, stackars liten vilken panik hon fick av av att tvingas sitta fast på det sättet.... I ambulansen på väg in så lugnande hon sig snabbt brevid mig och ville istället bara somna, men det var ju tyvärr inte bra heller...
Gästerna som skulle ha kommit, häntade Tuva och hon fick komma hem till Thea, bästa vännen, så det var ju bra. Martin kom efter i bil med oss.
På sjukhuset kunde de konstatera efter alla undersökningar, att ryggen var helt ok, och ingen hjärnskakning. Helt otroligt.
Jag kan inte minnas när jag varit så rädd sist. PUUUUUUUUH
I bilen ca fem timmar senare, på väg hem, så frågade vi oss VARFÖR vi aldrig tog den lilla rädsla på allvar som suttit där i bakhuvudet , att något sånt här skulle kunna inträffa??
Så om någon undrar så kommer man kunna hitta två fina våningssängar på blocket snart...
(Och om någon undrar så hade vi del 1 på ambulanshistorier när Line var ca 8-10 månader och åt en tejpbit och inte fick luft... Nu ska vi inte ha fler delar.)


2 kommentarer:
Usch och fy! Jag blir jättestressad bara jag läser om er lördag. Tack och lov att allt gick bra!
Har också ett barn (Nils då 3 år) som ramlat från en våningssäng, med huvudet före i en legoback. 5 stygn slutade det med (och ärr i pannan - runt som en duploprick!)
Stor kram!
Men nej!
Ah, jag kan riktigt kanna paniken!
Tack gode Gud att det gick bra.
Visste inte om del ett. Det ar det varsta jag vet nar nagon inte far luft. Jag skulle datt sjalv i panik.
massor av kramar dig er! Ni ar sa underbara. Alskar er!
Vi maste prata om nar ni ska komma ocksa!
Vi far haras.
Mikaela
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida